Jag är bläck, forsar i svarta gångar av tid.. Värk.
Borstar bort tidigare aktörer i purpur och killar som skapades av guld. Jag är
lång och tung, står i gräs så tjockt att ljuset aldrig berör smutsen. Jag är
din soffa på en regning söndag, fjädrar som sträcker ut sig efter frihet från
en begränsad och unken plats. En sak som jag är säker på att jag är.. ett
hjärta, jag är konstellationer som sträcker ut sig själv.. framför mig själv,
lik en arg karta. Uppäten av passion, grön av avund och röd av raseri. Jag har
alltid varit ett semikolon.. alltid till hälften. Fortsätter sätta stopp
samtidigt som jag går på min väg. Jag inser att jag aldrig är i denna och inte heller
framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar